Det var längesen jag skrev nu (igen)

Dagarna flyger fram, det känns som igår vi var på utredningens första besök, och det har blivit ett par till sedan dess.

Efter ett första besök med blodprov och frågeformulär, bokades ett nytt besök in för ultraljudsundersökning samt att nytt blodprov på mig. (mitt prolaktinvärde var alldeles för högt) Prolaktin har kvinnor mycket av vid amning för att brösten ska producera mjölk till barnet. Skengravid har jag varit många gånger, men någon mjölk har jag aldrig lyckats få fram... Ultraljudet gick bra, överläkaren var nöjd, inga problem alls och det nya blodprovet lämnades. Min sambo fick även åka till Uppsala och lämna ett spermieprov.

Besök nr.3 bokades in, dags för spolning av äggledare och livmoder, detta för att se att passage fanns och att det inte fanns några ihopväxningar. Detta besök såg jag inte speciellt mycket fram emot. Hade hört och läst på nätet att det var obehagligt och faktiskt kunde göra ont..
Jag tog ledigt från jobbet för besök nr.3 och passande nog hade överläkaren denna dag med sig en praktikant. Hurra, visa muttan för 3 personer idag, inte varje dag man får äran att göra det!
Spolningen går till så att man med hjälp av ultraljud samt en kateter först blåser upp en luftbubbla för att liksom täppa till, och sedan spolar in vätska och försöka få den att stanna kvar.

Några nyp i livmodern, två försök att sätta i katetern och några tårar senare var katetern äntligen på plats och ingen smärta kvar. Två vita linjer radade upp sig på skärmen och alla var nöjda och glada. Efter denna pärs fick jag vila en kvart/tjugo minuter för att ta ett tredje blodprov. De två tidigare hade båda visat för hög koncentration av prolaktin.

Ett par veckor senare dimper det ner ett brev i brevlådan om att blodprovet nu var normalt och att en remiss skickats till reproduktionscentrum i Uppsala. Vi var nu remitterade och fick vänta på kallelse därifrån..

Ytterligare någon vecka passerar och i brevlådan ligger det plötsligt en dag ett brev från reproduktionscentrum i Uppsala. En kallelse för mig och min partner.
Några otåliga veckor senare åker vi till Uppsala för ett första besök. Vi får träffa en jättetrevlig överläkare där vi diskuterar vilket alternativ som verkar bäst. Med tanke på att min sambos spermier är av god kvalité men dock lite för få så bestäms provrör som bästa alternativ för oss. En ultraljudsundersökning görs (dock utan förvarning) där allt ser normalt ut. 
Ett behandlingsschema läggs upp för mig, som jag ska starta vid nästa mens.
Så just nu sitter jag för första gången på  5 år och inväntar min nästa mens... Vilket är sådär... det är ju inte mens jag vill ha, det är ju ett barn.... Och när man väl vill ha mens, ja då kommer den inte!!!! 

På återseende när mensen dykt upp!